Mikko Heiniö (1948)

Bild: Maarit Kytöharju/Fimic

Mikko Heiniö studerade piano (Liisa Pohjola) och komposition (Joonas Kokkonen) vid Sibelius-Akademin och fick sitt kompositionsdiplom år 1977. Han studerade även i Väst-Berlin under ledning av Witold Szalonek 1975-77. Heiniö studerade musikvetenskap och tog sin doktorsgrad 1984 vid Helsingfors universitet, där han var assistent 1977-85. 1985-2005 var han professor i musikvetenskap vid Åbo universitet. Heiniö är ordförande för Finlands tonsättarförbund sedan 1992 och vice ordförande i Teosto sedan 1999. Hans viktigaste verk är bl.a. åtta pianokonserter, vokalsviten Vuelo de alambre (1983), två symfonier (Possible worlds 1987, Yön ja rakkauden lauluja 1997), och violinkonserten Alla madre (2006). De senaste åren har han sysslat med musikteater. Kyrko-operan Riddaren och draken (2000) komponerades för att fira Åbo domkyrkas 700-årsjubileum och operan Käärmeen hetki (2002-2005) skrevs på beställning av Finlands nationalopera.

Envelope är en uvertyr som dock inte föregår en klassisk konsert utan snarare lägger den in i ett kuvert. Verket inleds med min musik som möjligast smärtfritt glider över i Haydns trumpetkonsert (som innehåller en kadens och övergångar mellan satser jag har komponerat) och slutar åter med min musik. Även i min musiks narrativa vändpunkter finns en solotrumpet, men det är endast i Haydns konsert som den står i fokus. I min musik är teman av Haydn dolda i texturen, de uppträder inte som understrukna melodier. ”Innehållet” i mitt ”brev” består inte endast av Haydn utan även av utrymmet. På estraden står de instrument som behövs i Haydns verk plus piano, harpa och en del av slaginstrumenten. De övriga instrumenten är utplacerade omkring publiken, varvid ekon och ljudets riktning och rörelse blir viktigare faktorer än normalt.

De flesta av mina pianokonserter avviker från genrenormerna redan genom sin instrumentering: nr. 4 (Genom kvällen) är skriven för blandad kör och stråkar, nr. 6 (Hermes) för sopran och stråkar, nr. 7 (Khora) för fem slaginstrument, nr. 8 (Kuukonsertto) för mezzosopran och orkester. Pianokonserterna 6 & 7 skrevs dessutom för dansteater. Violinkonserten Alla madre inleds som ett normalt orkesterverk och solisten träder in först efter hand. Det individuella draget finns i den dramaturgiska relationen mellan solo och orkester: solistens uppgift blir efterhand mer utmanande och givande med tanke på det konstnärliga uttrycket, så det rent virtuosa elementet blir inte så viktigt. Mikko Heiniö

www.fimic.fi/heinio